Dalat -Dag 56
I Dalat har vi mest agnat tiden at att vara pa vag. Vi har for det mesta inte kommit fram dock, eller i alla fall inte dit vi skulle. Tur att vi inte cyklade eller gick for hall i hatten, vi har varit pa vag pa en vespa! Till och med jag, den forna stengardskrockaren, korde en svang med Franz pa pakethallaren. Forutom en grop som jag sag lite for sent och ett blaslaget kna till foljd gick det bra. Annars har jag mest suttit dar bak och fatt massa flaschbacks fran sommaren med vita hjalmar och cyklop.
Vi lyckades i alla fall hitta ett av alla stallen vi letade efter, Elephant Falls, ett riktigt Ronja Rovardotter vattenfall! Vi klattrade ner genom djungel, lera och klippor och lyckades hitta en vag in bakom vattenfallet. Dar var det val lite blotare an beraknat och kanske inte helt planerat eftersom vi inte hade nagra andra klader med oss. Men om man har kort tre mil far man val sta ut med lite vatten. Lite vatten. Totalt dyngsura plaskade vi oss upp for klipporna igen och vred ur har och klader sa gott vi kunde. I Dalat blir det nastan aldrig mer an 20 grader och det har var en molning dag sa det var en ganska kall hemfard minst sagt. Sa in huttrade vi pa vart mogeldoftande hotellrum med den fantastiska utsikten over en tegelvagg, och forsokte duscha fotterna till liv igen innan varmvattnet tog slut. Sen tog jag pa mej alla langarmade trojor jag hade med mej plus Franz traningsjacka och Franz invigde sin vinterduffel och ut pa vagarna igen. Korde omkring bland alla vaxthus dar vi tror att de odlar jordgubbar, vindruvor och bjornbar, det ar i alla fall det som saljs pa marknaden och hittade sa klart inte dit vi skulle. Vag-kartor verkar inte vara riktigt uppfunnet har annu.. Kvallen spenderades med en besvikelseframkallande pizza (en oliv-pizza utan oliver), en valdigt efterlangtad snickers och toblerone och en svang pa marknaden. Franz provade lite varma trojor och med dem pa var han som klippt och skuren for rollen som Pelle i saltkrakan.
I morse bestamde vi oss for att skippa restaurang-frukost och istallet plocka ihop en egen liten frukost-picknick pa marknaden. En massa passionsfrukt, munkar, brod med torkade nudlar i och rinnande klumpig yoggi blev det, och lite sol pa det sa blev riktigt bra. Jordgubbarna hade vi sett fram emot och jag hade till och med lovat franz lite halvt om halvt att slanga ihop en jordgubbstarta sa dar pa en kvart men gubbarna smakar inte alls som hemma, synd.
Aven idag har vi hyrt en vespa och kort omkring bland bergen. For att ha varit helt emot det fran borjan far jag val erkanna att det var ganska harligt att aka (valdigt kallt, hjalmarna blaste nastan av och det kandes som jag tappade alla mina ogonfransar men annars sa).
Ikvall ska vi ta nattbussen till Ho Chi Minh dar vi borjade var vietnamresa. Efter nagra dagar dar blir det antingen buss eller flyg till Thailand dar vi hoppas pa en solig avslutning pa var resa. Han gamte mej sitter och sjunger pa "ge mej mer jul" och vara samtalsamnen kretsar allt mer om mat vi saknar sa det borjar val bli dax for hemresa.
Nu ska vi leta upp en resaturang som har element. Lycka till, till oss!
/En elin med blaa lappar.
Nha Trang- Dag 53
Battre sent an aldrig igen.. Men det ar inte sa kul att skriva nar det inte gar att lagga upp nagra bilder, en del datorer ger en namligen en smarre elchock nar man forsoker koppla in en sladd i den. Men nu efter ungeffar en veckas letande har vi antligen hittat en dator dar det gar! Indien jamte oss verkar forsoka roka ut oss och den viatmesiska radion gor oss dova men har kommer i alla fall en kort uppdatering;
Okej, Hue var vi i, med en av fyra fotter stuckna av en glasbit. En natt och en dag fylld med padogor, tempel och regn senare kande vi oss klara med Hue och hoppade pa den antagligen basta bussen hittils. Hela "bakersta sangen" hade vi for oss sjalva, alltsa en sang for fem personer som vi kunde ha for oss sjalva. Var nastan lite synd att resan bara tog tre timmar.
Hoi An, tyg-staden, blev nasta stopp. Det borjade som vanligt med lite regn och oversvamningar men det var en mysig stad, annorlunda mot resten av vietnam. Hela staden var i princip fylld med tyger och skraddare och det utnyttjades! Baltyg till lillasyster Scheerlink ar harmed inforskaffat och en varsin precis likadan duffel lat vi sy upp till oss, sa att vi slipper frysa ihjal nar vi kommer hem till vinter-sverige. Franz sydde ocksa upp tre skjortor och jag tva klanningar och ett par byxor. Lite mer tyg, mest for att det var fint, julklappar och oandligt manga sjalar fyller nu vara vaskor till bristningsgransen sa fler vaskor far bli vart nasta kop! Varldens mysigaste resaturang hittade vi ocksa dar vi blev stamissar i dagarna tre. En krona for en ol, det ni! Vi hann ocksa med att besoka en amerikansk bokbytare och ga en for lang promenad i lera blandad med doda fiskar, fy! Vi packade sedan in alla var vaskor, pasar och tygkassar i antagligen den samsta bussen, jobbiga kontraster, och begav oss mot sol- och strandparadiset Nha Trang.
Fram kom vi, efter en tolv timmars lang bussresa utan toalett och med varldens trangsta satten, klockan halv sju pa morgonen och jag behover val knappast skriva att vi aven den har gangen tog forsta basta hotell. Kanske inte det basta valet skulle det visa sig senare. Denna dagen rakade vara var 50:e resedag och det firades med en ordentlig provning av stadens chokladutbud men inget slar en sa lange sverige i den saken! Dagen efter vaknade vi av att solen sken in genom fonstrerna! Upp och hoppa, frukost och sen ner pa stranden! Vattnet var valdigt smutsigt efter alla oversvamningar men det var skont att fa ligga pa stranden en dag. Nar vi kom tillbaka till hotellet och skulle titta over vara besparingar visade det sag att "nagon" varit framme och tagit inte mindre en en miljon. Hemma ar det inte sa mycket men har nere ar det ungeffar en vackas levebrod sa kanns lite surt..
Har i staden finns det en tant som kallas for Crazy Kim som jobbar mot pedofiler, Hands of the children. Hon driver ocksa en skola for gatubarn dar man kan volantara om man vill och det ville vi ju saklart! Var valdigt speciellt! Min snodda miljon kandes verkligen inte sa viktig efter det..
Idag hade vi egentligen tankt lamna Nga Trang men eftersom vi vaknade upp till sol som vi ar ganska svaltfodda sa blev det istallet en battur med flytande bar, musik och bad. Men i morgon blir det buss till Dalat, vart sista stopp innan Ho Chi Minh. Tank att vi kommer hem snart!
Nu borjar Indien bloss igen sa nu flyr jag faltet!
/Elin
Var 70-arige roddare som vantar pa oss nar vi akte bat i Ninh Binh.
Grymma utsikter!
Franz tycker det ar kul att aka bat.
Cykeltur i bergen.
Padoga i ett regningt Hue
Chuquita-tanten
Middagsrast pa marknaden i Hoi An
Marknaden igen
Hoi An
Igen
Nagra av Crazy Kimz elever
Franz gillar att aka bat igen
Nhah Trangs svar pa Westlife
En av alla strander
Jag leker Ariel
Hue- Dag 47
Vi lamnade i alla fall Sapa pa kvallen och hoppade in i bussen utan toa. Alla som har sovit med mej nagon gang vet hur ofta jag gar och kissar, inte minst pa natten. Men det gick bra, utnyttjade varje stopp till max aven om det var varldens ackligaste toaletter utan dorrar. Nar vi hoppade pa bussen tyckte vi att satterna/sangarna sag jattebreda (typ som en 90 sang) och skona ut, precis som bilderna visat. Breda, jo visst, det var bara det att man skulle dela varje sate med en annan person. Sa trangt blev det men vi overlevde. 20 timmar, 60 mil (varldens soligaste bussar) en krakande buss-granne och taxiresa senare var vi antligen framme Hallong citys hamn for att leta upp en bat ut till Hallong Bay.
Vi blev som vanligt uppraggade av en massa saljartyper som inte godtar ett nej i forsta taget och en av dom, en man med varldens langsta tumnagel, fick lyckan att boka in oss pa en bat och fa ett ganska bra overpris pa en tur dar "allt var inkluderat". Vi hoppade pa baten och fick lunch pa en gang, det var tur for atar-maskinen-Franz var hungrig minst sagt! Ris blev det till lunch. Vi akte omkring lite pa takterassen pa baten och kollade in stallet som forsoker bli ett av varldens underverk; hoga berg, grottor och sma fiskebyar. Urfint! Sen la vi till vid en o dar vi skulle sova pa natten. Ris blev det till middag. Dar traffade vi forovrigt en kille fran Israel som jag sa smart fragade om han inte skulle hem och fira jul. Han tittade pa mej som om jag var dum i huvudet nar jag berattade att religion varit ett av mina favorit-amnen i skolan.
Upp och hoppa tidigt nasta morgon for frukost och vandring i nationalparken. Vi gick upp i ett utsiktstorn hogst upp pa berget och det var, ja, hogt! Det blaste som tusan sa jag hade mer har i ansiktet an pa huvudet ett tag. Hungriga, trotta och svettiga akte vi tillbaka till hotellet for mat och utcheckning. Ris blev det till lunch. Sen var det stranden som gallde i ungeffar en timme innan det var dax att hoppa pa baten igen for lite karaoke, yatzy och vand tio pa bade tyska och finska. Ris blev det till middag.. (Jag ska ALDRIG mer ata ris!!)
Under resan traffade vi ett syskonpar fran australien och tre finnar som vi hangde med sa vi fick ova bade var engelska och Mark Levengood-finska. Och vad ar lycka om inte nar en akta finne sjunger mumin-laten for en?
Den natten sov vi pa baten och det var jattemysigt faktiskt! Lite trangt kanske men efter den dar bussresan klarar vi nog av att sova var som helst. (Vanta oss bara..!)
Efter lite paddling pa morgonen, dar vi klarade oss undan bade en Erdtman-Robin-valtning och Linda-Hayo-valtning, sa vi Näkemiin till finnarna och hangde med austalien-tjejerna till buss stationen for att ta oss vidare soderut.
Nasta stopp blev den lilla "oturistiga" staden Ningh Bingh. Dar var det gratt och avgasit. Vi hittade ett hotell, eller tog forsta basta rattare sagt, for aven nyinkopta sjalar vager en hel del har jag markt. Stackars Franzy som har en grej for porslinsbuddhars! Sov gott hela natten forutom att vi nastan blev avgasforgiftade av oppet fonster. Sa snurrig har jag nog aldrig varit, till och med det obligatoriska natt-toa-besoket var svart att genomfora! Morgonen borjade med bananpankaka och en avgasig och tinitus-framkallande cykeltur ut ur staden. Dar var det sa himla fint! Vi akte bat pa en flod genom grottor och cyklade pa sma stigar langs bergen. Sa fint att vi nastan, nastan glomde bort Franz ommande knan av en for liten cykel och mina svidsar pa laren efter en uppluckrad sadel. Det sager val en hel del?! Val tillbaka i staden med en och annan julklapp i cyckelkorgen akte vi tillbaka till hotellet for att hamta vara vaskor. Dar traffade vi en svensk minsann! Kanns nastan konstigt att prata svenska med nagon annan an Franzy!
Papackade och klara var vi de sista att hoppa pa nattbussen som skulle ta oss till Hue. Och om vi tyckt nagonting var trangt tidigare sa var det ingenting emot det har! Eftersom vi var de sista som hoppade pa fanns det dessutom inga lediga platser gamte varandra sa vi fick knocka in oss i varsin ande av bussen. Franz hamnade pa overvaningen bredvid ett par som var valdigt kara och en riktig motiva-biff. Jag hamnade pa vaningen under gamte ett fonster och en trevlig tysk. Han sjong lite "oh tannembaum, oh tannembaum" for mej och jag ville ju inte vara samre sa jag forsokte mej pa lite "mein hut er hat drei ecken" (min hatt den har tre kanter) med rorelser och allt. Han trodde jag sjong YMCA..
Vi kom i all fram helskinnade, om an en aning hoptryckta, till Hue. Efter incheckning pa ett hotell ungeffar tva meter fran dar bussen slappte av oss (lat, latare, latast) gick vi ut for att upptacka Hue. I osregn. Vad annars liksom?! Vi gick omkring i den gamla stadsdelen dar allt var mer eller mindre ruiner och kollade in stadens storsta marknad. Pa vagen hem gick vi over bron med varsin kokosnot i handen, dar tydligen nagon promenerande innan oss fatt sju ars olycka, fick skaggiga Franz en spegel-glas-bit upp genom de nastan nya flip-flopsen och upp genom foten. Som tur val var fanns en tysk tant i narheten, en som dar som har "allt-som-kan-tankas-behovas" i hanvaskan (en mamma?), som assisterade med sartvatt, plaster och nasdukar.
Sa nu ska vi ata, pizza, tacos eller vad som helst utan ris, innan vi kommer somna bums efter en mer eller mindre somnlosnatt. I morgon blir det buss igen..
/Elin
Ps: I detta kommunistiska land funkar varken facebook eller mejlen alla ganger. Och bilder gar verkligen inte att lagga upp. Sa tills vidare far det bli min egenknapade paint karta som visar varan resevag.
1.Rod: Hanoi-Sapa
2.Rosa: Sapa-Hallong Bay
3.Gron: Batturen ute bland oarna
4.Bla: Hallong City- Ningh Bingh
5:Lila: Ningh Bingh-Hue
Sapa - Dag 42
Efter lite vilande och frukost snokade vi runt lite i staden (det gick valdigt snabbt) och traffade pa nagra av bergsfolket som ar valdigt sociala. Konstigt nog kan de mycket battre engelska an manniskorna i Hanoi! En tjej, Etzi, som kom fram och borjade prata med oss bjod in oss pa lunch nasta dag i hennes lilla by tre timmars promenad fran Sapa. Det tyckte vi lat bra och vi bestamde att vi skulle ses nasta morgon utuanfor kyrkan. Etzi hade nog hort det dar om "imorgon" manga ganger innan for vi var tvugna att lova ett "pinkypromise" innan hon gick darifran. Bergsfolken har valdgit speciella klader pa sig, typ same-drakter. Fast jag tycker att alla ser ut som de hor hemma i trolltider!
Nar vi hade vinkat hej da till Etzi gick vi tre tre km ner till byn Cat Cat dar vi traffade pa nagra barn som satt vid stupet och salde hantverk. De barnvaktade en liten baby som de hade lagt pa en filt under ett paraply alldelles vid kanten. Sag lite otackt ut..
Dagen efter gick vi da som vi, dyrt och heligt med vara lillfingrar, lovat och motte Etzi och hennes yngre kompis som bar sin bebis Hao pa ryggen. Vi gick till marknaden for att handla ingrideienserna till lunchen. Vi blev glada att de inte plockade at sig larverna eller hundtassarna.. Sen borjade den tre timmars langa vandringen genom skog, lera och bambutrad. Uppat, uppat, uppat.. Men med varldens grymaste utsikt! Vi stannade en gang och at apelsiner och Hao blev ammad. Bebisen sa inte ett knyst under hela vandringen!
Nar vi kom fram till huset borjade de genast med maten medan vi fick se oss omkring och halla bebiskycklingarna. Jag forsokte halla Hao lite ocksa men da borjade han saklart for forsta gangen grata.. Haos mormor och morfar kom ocksa hem och satte sig vid elden och rokte pa. (!) Vi fick satta oss vid varldens minsta bord dar de hade dukat upp med ris, nudlar, kokad sallad, nagon slags ost, chili och krossad, sondermjolad ost. Till det fick vi kokat kallvatten att dricka och risvin. Jag skulle nog mer kallat det ris-snapps for det brande som sjutton i halsen!
Efter maten plockade de fram sina hantverk och jag kopte ett skarp och Franz en kudde. Antagligen till valdiga overpriser men kandes inte riktigt okej att pruta efter deras gastfrihet. De tyckte nog sjalva ocksa att vi betalat lite for mycket for sen gav Etzi mej ett armband, "sa att jag inte skulle glomma min van Etzi", och fyra armband jag skulle ta med hem till min familj. Franz fick en planbok. Sen gick vi ner till stora vagen genom bland annat marijana buskar. Sen hela guppiga vagen hem igen.. Vi var valdigt trotta men valdigt duktiga!
Nu ska vi strax aka harifran till Hanoi men med buss den har gangen. Man kan falla satterna sa att man kan sova men det finns ingen toa pa bussen. Far se hur det gar, jag som kissar stup i kvarten.. Darefter ska vi direkt hoppa pa ett tag ut till kusten dar vi ska bo pa en bat nagra dagar. Far se hur vi klarar aksjuka da..
/Elin
Ibland ar han bra snall den dar Franz..!
Franz sang pa taget. Inte precis morgongympa har..
Jag och en liten tjej fran bergen
Franz valter kor
Jag pa bron over floden. Dar gallde det att halla balansen!
Liten bit utsikt
I borjan av var vandring upp till Etzis by
Franz och berg
Etzis hus
Lunchen. Gissa om man fick ont i ryggen av att sitta sa har!
Etzi och Haos mamma med Hao pa ryggen.
Man blir trott av att vandra..
Hanoi- Dag 39
Nar vi kom fram till Hanoi tva timmar senare letade vi upp en buss och nagra andra turistiga typer som vi foljde efter. Vi kom helskinnade och nastan direkt pa den gamla stadsdelen som vi hort hade en massa billiga boende. Vi var pa vag till ett hotell som vi hort skulle vara bra och kosta 15 kronor natten men att ga i den har livsfarliga trafiken (har ar det minsann inte bara jag som inte kan hoger och vanster!) och med varldens tungaste vaskor pa ryggen ar jobbigt! Sa det blev i stallet ett hostel vi hittade langs vagen. Har erbjods det gratis internet, ol och frukost och agaren var dessutom fran australien sa han forstod vad vi sa och det ar ovanligt har.
Igar nar vi var ute och snokade omkring i Ho Chi Minh borjade det saklart sporegna! En dag utan regn skulle nog kannas konstigt vid det har laget.. Vi sokte skydd pa ett postkontor dar jag passade pa att ringa hem for forsta gangen under den har resan. Jag tror det var uppskattat! Nar jag kom ut igen fran telefonkiosken satt Franzy och pratade med en liten viatmesisk tjej (eller liten och liten, hon var 32 ar) som pluggade engelska. Hon berattade att hon gick till postkontoret varje dag ihopp om att traffa utlanningar som hon kunde ova sin engelska med, sa vi blev hennes ovningar ett tag. Hon berattde att hon varje dag borjade jobba klockan 4.00 pa en industri och sen pluggade hon engelska pa eftermiddagen. Hennes drom var att bli engelska larare. Hon tjanade 1500 000 dong i manaden vilken motsvarar ungeffar 500 kr.. Nar vi sa vad vi tjanade innan vi stack ville hon aka till Sverige pa en gang!
Vi var ocksa pa Ho Chi Minhs zoo och tradgard innan vi stack darifran. Dar fanns det gott om olika sorters djur i alldelles for sma burar. En stackars ensam orangutang satt och lekte med en gammal plastpase i sin betongbur. Vi provade ocksa nagot konstigt grillspett som inte riktigt foll mej i smaken men Franz, allataren, gillade det.
Sa idag vaknade vi tidigt som sjutton efter en mer eller mindre sovande natt. Det ar inte alltid sa latt att sova i samma rum som tio andra, speciellt inte nar en skrattar som jokern i Batman hela natten.. Fy for honom! I alla fall gick vi efter varan sylt-mackor-frukost till stadens tagstation och bokade efter mycket kommunikationsproblem tva biljetter med natttaget till Lao Cia. Resan dit ar 35 mil lang och tar lite mer en 7 timmar. Sa de gor ju iallafall sjal for sitt rykte att ha varldens langsammaste tag. Fran Lao Cia ska vi aka buss till bergstaden Sapa som ligger nastan anda uppe vid den kinesiska gransen.
Efter biljettbokandet gick vi till en minnesbyggnad over nagon viatmesisk gubbe, frihetsmonumentet och en padoga. Vi det sista stallet traffade vi en Malin och en pratmaskin som vi at nudellunch med. Sen gick vi och kollade in alla krims-krams affarer och Franz kopte ett par efterlangtade och behovliga par skor. De saljer forresten Ikea-kassar har. Skumt.
Nu ska vi strax hiva upp vara tjugo kilon pa ryggen och forsoka ta oss till ratt tagstation utan att bli overkord av en galen vespa. Lycka till till oss!
/Elin
Det gar inte att lagga in nagra bilder har, typiskt!
Ho Chi Minh City- Dag 37
Manila-Vietnam resan gick bra! Inga hjartan i halsgropen den har gangen!
Nar vi kom fram till Vietnam och skulle leta upp den obligatoriska forsta ATM blev vi lite snurriga. Enligt mitt, uppenbarligen daliga, valuta-kollande skulle namligen en krona vara 293 dong. Men sa lite pengar gick inte att ta ut och efter lite hjalp fattade vi att en krona ar ca 3000 dong sa nu gar vi runt med miljoner i fickorna/underkladerna.
Vi lyckades overtyga alla gapaiga taxi-snubbar att vi inte, inte ville ha taxi och aka kommunalt till backpackeromradet som vi last skulle vara bra. Och det ar det; billiga hotell, god mat, centralt och framforallt en massa andra resare som ar valdigt hjalpsamma. Igar nar vi skulle ata blev det nastan lite tavling om vem som kunde ge oss bast tips. De tavlande var ett valdigt stressat par fran Holland dar mannen var extremt lang och en tant fran australien som hatade allt och alla, forutom viatmeser och svenskar (det sista tror jag hon sa mest for min skull), och anvande "fucking" tva ganger i varje mening. Nu har vi ialla fall en massa tips pa saker vi kan gora och tanten berattade var man kunde rida elefant (antligen!) aven om det var "fucking" jobbigt nar elefanten skumpade.
Vi bor i ett rum pa taket till ett fyrvaningshus hos en tant och gubbe som knappt kan engelska alls men det gar bra anda. Inga odlor eller kackelackor an sa lange men ett stort akvarium med en massa sniglar i. Forstar inte riktigt varfor, de ar ju inte sarskilt snygga att titta pa..
Idag var vi pa en av Ho Chi Minh's mest kanda marknader, Ben Than Market. Dar fanns allt man inte visste att man behover och forhoppningsvis lite saker som kan gora min langa julklappslista lite kortare. Men shoppingen far vanta for mina vaskor borjar redan spricka i sommarna sa nu forsoker vi ta reda pa hur dyrt det ar att skicka hem lite av packningen i forvag.
Efter marknanden gick vi till ett krigsmuseum for vietnamkriget, Franz lyckouttflykt nr tva! Museumet bestod mest av bilder och olika tortyr-redskp som anvandes pa helvetes-on. Det otackaste var konserverade spadbarn...
Var lite orolig for hur lipmaskinen Elin skulle klara av det men det gick ganska bra. Var mer ma illa-laskigt och jag spenderade nog mer tid utanfor pa bankarna an framfor alla otacka bilder, sa lange att en viatmes-tjej hann somna pa mej.
Nu ar planen att flyga upp till de norra delarna av Vietnam och sen aka tag, buss och forhoppningsvis elefant hela vagen ner till Ho Chi Minh. I norr kommer jag nog bli hel-vegeterian for dar ar hund en delikatess. Hundkott ska tydligen ge bonder lycka infor sina skordar och vid en speciell hogtid ater man bara hund. Tur att inte den traditionen finns pa lister!
/Elin (Min mobil har blivit sparrad av nagon konstig anledning sa om det ar akut; Franz 0768-666940)
Utsikten fran vart tak
Har pa taket bor vi (och sniglarna)
Backpacker-omradet
Om man far trakigt sa kan man ju alltid bada lite pa gatan. Regnet forfoljer oss!
En regn-blot Elin!
Var tupp-granne
Marknaden. Massa torkade frukter, gronsaker och fisk. Nastan lite losgodis-kansla!
(Men M&M finns sa det lider ingen nod pa oss!)
Utanfor museet
En smal fange
Info-muren
Glassplitter och taggtrad sa att man inte kan fly..
Lite svenskar hittade vi ocksa!
Barn efter "Agent Orange".
De konserverade, missbildade barnen... Fy sjutton!
Manila- Dag 35
Bat-, buss- och flygresan fran Boracay till Manila gick bra. Efter att vi fatt tag pa vara tunga, tunga vaskor hoppade vi in i en taxi, till ett valdigt overpris, och akte till ett turistcentrum ihop om att fa hjalp om ett billigt boende. Surare hjalpare far man leta efter och den jakeln forsokte lura av oss lite av var resekassa! Vi hittade i allfall mer eller mindre pa egen hand ett halvbilligt men valdigt fint hotell dar vi havade in all packning. Inga odlor elller kackelackor pa rummet har inte, vilken lyx! Och for forsta gangen sen vi lamnade Sverige fick jag duscha i nastan varmt vatten! Natsan lycko-grat pa den!
Planen var att under var en och en halv dag i Manila besoka nagon av alla de kanda marknaderna, men icke! Receptionisten tyckte absolut inte att vi skulle ga ensamma utomhus och att aka till marknaden skulle vara som att be om att bli ranad, typ. Det lat ju lagom trevligt. Dessutom pryddes alla forstasidor om bombhoten och terroristattackerna i Manila City. Och har sitter vi. Yeah!
Sa vad gor man da i en stad dar man far radet att vara radd for allting?
Man gar pa bio tva ganger (paranomal activity 2, facebook-filmen) och koper en jakla massa DVD-filmer (23 stycken for att vara exakt). Sen ater man en massa mat, idag hade vi atit tre riktiga mal innan klockan tre pa dagen, varav ett var ett svenskt smorgasbord med bland annat smorgastarta, kottbullar, pyttipanna och ris ala malta. Man provar sig igenom hela chokladhyllan pa supermarketen. Man koper en massa saker man inte behover, som typ salladsbestick och en "skaksaker" klocka. Och man langtar lite efter att aka harifran..
For trots allt var det ju bara en hel dag vi skulle behova vara har. Trodde vi. Mitt i all biljettstressbokande i Hong Kong missade vi namligen att vi bokat flyg till Vietnam Fredagen den 5:e november och inte den 4:e. Det fick vi daremot igar som en trevlig overraskning nar vi skulle skriva ut biljetterna. Yeah!
Men var extra heldag var val ganska bra att vi fick trots allt. Eftersom vi inte pa nagra vilkor ville behova boka en biljett i sista sekunden igen for att komma med Vietnam-planet, akte vi taxi till Vietnams ambassad och fixade en manads visum. Vi hoppas i alla fall att vi har fixat det, ska hamta visumen i morgon tre timmar innan planet gar. Sa det kanske blir lite "hjartat i halsgropen" igen..
Nagra kopcentrum har vi ocksa bockat av, bland annat det som pastas vara Asiens storsta, men jag vet i sjutton. Kontrasterna utifran gatan och insidan av malen ar helt sjuka! Men med en militar, i varldens fulaste natmossor, pa varje kvadratmeter kanner man sig i alla fall trygg. Inte for att vi har upplevt nagra direkta hot eller sa pa gatan men jag skulle aldrig, aldrig i mitt liv vilja ga har ute sjalv.
Eftersom man inte kan ga omkring med nagra saker man ar radd om (det vi maste ha med forvaras i underkladerna men dar far inte plats hur mycket som helst) har vi knappt tagit nagra bilder alls och det ar trakigt..
Nasta gang jag skriver kommer vara i ett forhoppningsvis icke bombhotat Vietnam.
/Elin
Ett utav Manilas "finaste" kvater. Manga har hela sitt hem, hela sitt liv pa en bit utav den har trottoaren.
Kvallen nar Franz lyckades fa i sej en meny som rekomenderades till ett sallskap pa fyra.
Kopcentrumet narmast oss. Som sagt, sjuka kontraster.
Boracay- Dag 31
Kanns inte som vi gor sa mycker har egentligen, men hela grejen med Boracay ar val egentligen att inte gora sa varst mycket mer an sova och ata!? Och fa en massage pa sin hojd, vilket var en nagot speciell upplevelse. Att man gick darifran med alla tarna i behall, ryggen intakt och hud kvar mellan ogonbrynen var nastan lite forvanande..
Vi har i allafall lagt en formiddag pa att kora Jet Ski. Mina tidigare erfarenheter av motorakande har val inte varit de basta (haller nog ett visst stengard med om) sa jag var lite tveksam till en borjan. Men han som kanske inte heller har de basta erfarenheterna (bil pa MAXIs parkering) puschade pa. Och det var grymt! Helfarligt men grymt! Vi klarade det jattebra, forutom att jag korde pa en sten..
Vi rakade ju ocksa vara har under Halloween som enligt en fillipinare skulle vara den basta dagen pa hela Boracay. Och det kanske det skulle ha kunna vara ocksa om inte regnet drankt oss. Stackarna hade fixat och donat i flera dagar; gjort om stranden till en kyrkogard, hangt upp spindelnat och pumphuvuden precis overallt, klatt ut sig till huvudlosa spoken och annat som hor Halloween till och som absolut inte gor det, och byggt upp en massa scener och barer. Men som tur ar verkar de inte alltfor deppiga och juldekorationerna ar i full gang! Idag traffade vi till och med pa tomten!
Nu ska vi leta upp mat, mat, mat! Sen packa ihop vara sarronger, turisttrojor och kokosbrannvin (fast var odle- kompis, numera dod, lamnar vi kvar) och for sista gangen sova pa hotellet som blivit lite hemma.
/Elin
Grona clementiner och igelkott-frukt.
Nationaldrinken Halo-halo med bland annat kokosmjolk, bonor, gele och sallad.
Fagelagg som saljs som snacks pa stranden. Smakar, tro det eller ej, agg!
Det finns allt du behover har, Vickie!
Jet Ski!!
Snyggve!
Var Halloween-outfit!
