baraborjan

Battre sent an aldrig igen.. Men det ar inte sa kul att skriva nar det inte gar att lagga upp nagra bilder, en del datorer ger en namligen en smarre elchock nar man forsoker koppla in en sladd i den. Men nu efter ungeffar en veckas letande har vi antligen hittat en dator dar det gar! Indien jamte oss verkar forsoka roka ut oss och den viatmesiska radion gor oss dova men har kommer i alla fall en kort uppdatering;

Okej, Hue var vi i, med en av fyra fotter stuckna av en glasbit. En natt och en dag fylld med padogor, tempel och regn senare kande vi oss klara med Hue och hoppade pa den antagligen basta bussen hittils. Hela "bakersta sangen" hade vi for oss sjalva, alltsa en sang for fem personer som vi kunde ha for oss sjalva. Var nastan lite synd att resan bara tog tre timmar. 

Hoi An, tyg-staden, blev nasta stopp. Det borjade som vanligt med lite regn och oversvamningar men det var en mysig stad, annorlunda mot resten av vietnam. Hela staden var i princip fylld med tyger och skraddare och det utnyttjades! Baltyg till lillasyster Scheerlink ar harmed inforskaffat och en varsin precis likadan duffel lat vi sy upp till oss, sa att vi slipper frysa ihjal nar vi kommer hem till vinter-sverige. Franz sydde ocksa upp tre skjortor och jag tva klanningar och ett par byxor. Lite mer tyg, mest for att det var fint, julklappar och oandligt manga sjalar fyller nu vara vaskor till bristningsgransen sa fler vaskor far bli vart nasta kop! Varldens mysigaste resaturang hittade vi ocksa dar vi blev stamissar i dagarna tre. En krona for en ol, det ni! Vi hann ocksa med att besoka en amerikansk bokbytare och ga en for lang promenad i lera blandad med doda fiskar, fy! Vi packade sedan in alla var vaskor, pasar och tygkassar i antagligen den samsta bussen, jobbiga kontraster, och begav oss mot sol- och strandparadiset Nha Trang.

Fram kom vi, efter en tolv timmars lang bussresa utan toalett och med varldens trangsta satten, klockan halv sju pa morgonen och jag behover val knappast skriva att vi aven den har gangen tog forsta basta hotell. Kanske inte det basta valet skulle det visa sig senare. Denna dagen rakade vara var 50:e resedag och det firades med en ordentlig provning av stadens chokladutbud men inget slar en sa lange sverige i den saken! Dagen efter vaknade vi av att solen sken in genom fonstrerna! Upp och hoppa, frukost och sen ner pa stranden! Vattnet var valdigt smutsigt efter alla oversvamningar men det var skont att fa ligga pa stranden en dag. Nar vi kom tillbaka till hotellet och skulle titta over vara besparingar visade det sag att "nagon" varit framme och tagit inte mindre en en miljon. Hemma ar det inte sa mycket men har nere ar det ungeffar en vackas levebrod sa kanns lite surt..

Har i staden finns det en tant som kallas for Crazy Kim som jobbar mot pedofiler, Hands of the children. Hon driver ocksa en skola for gatubarn dar man kan volantara om man vill och det ville vi ju saklart! Var valdigt speciellt! Min snodda miljon kandes verkligen inte sa viktig efter det..

Idag hade vi egentligen tankt lamna Nga Trang men eftersom vi vaknade upp till sol som vi ar ganska svaltfodda sa blev det istallet en battur med flytande bar, musik och bad. Men i morgon blir det buss till Dalat, vart sista stopp innan Ho Chi Minh.  Tank att vi kommer hem snart!

Nu borjar Indien bloss igen sa nu flyr jag faltet!
/Elin

Var 70-arige roddare som vantar pa oss nar vi akte bat i Ninh Binh.

Grymma utsikter!



Franz tycker det ar kul att aka bat.



Cykeltur i bergen.



Padoga i ett regningt Hue



Chuquita-tanten



Middagsrast pa marknaden i Hoi An



Marknaden igen



Hoi An

Igen

Nagra av Crazy Kimz elever

Franz gillar att aka bat igen

Nhah Trangs svar pa Westlife

En av alla strander

Jag leker Ariel