Hanoi- Dag 39
Flygresan fran Ho Chi Minh gick bra aven om det antagligen var den varsta landningen hittills. Skakig och jaklig och jag angrade lite att jag inte tog en aksjuketablett.
Nar vi kom fram till Hanoi tva timmar senare letade vi upp en buss och nagra andra turistiga typer som vi foljde efter. Vi kom helskinnade och nastan direkt pa den gamla stadsdelen som vi hort hade en massa billiga boende. Vi var pa vag till ett hotell som vi hort skulle vara bra och kosta 15 kronor natten men att ga i den har livsfarliga trafiken (har ar det minsann inte bara jag som inte kan hoger och vanster!) och med varldens tungaste vaskor pa ryggen ar jobbigt! Sa det blev i stallet ett hostel vi hittade langs vagen. Har erbjods det gratis internet, ol och frukost och agaren var dessutom fran australien sa han forstod vad vi sa och det ar ovanligt har.
Igar nar vi var ute och snokade omkring i Ho Chi Minh borjade det saklart sporegna! En dag utan regn skulle nog kannas konstigt vid det har laget.. Vi sokte skydd pa ett postkontor dar jag passade pa att ringa hem for forsta gangen under den har resan. Jag tror det var uppskattat! Nar jag kom ut igen fran telefonkiosken satt Franzy och pratade med en liten viatmesisk tjej (eller liten och liten, hon var 32 ar) som pluggade engelska. Hon berattade att hon gick till postkontoret varje dag ihopp om att traffa utlanningar som hon kunde ova sin engelska med, sa vi blev hennes ovningar ett tag. Hon berattde att hon varje dag borjade jobba klockan 4.00 pa en industri och sen pluggade hon engelska pa eftermiddagen. Hennes drom var att bli engelska larare. Hon tjanade 1500 000 dong i manaden vilken motsvarar ungeffar 500 kr.. Nar vi sa vad vi tjanade innan vi stack ville hon aka till Sverige pa en gang!
Vi var ocksa pa Ho Chi Minhs zoo och tradgard innan vi stack darifran. Dar fanns det gott om olika sorters djur i alldelles for sma burar. En stackars ensam orangutang satt och lekte med en gammal plastpase i sin betongbur. Vi provade ocksa nagot konstigt grillspett som inte riktigt foll mej i smaken men Franz, allataren, gillade det.
Sa idag vaknade vi tidigt som sjutton efter en mer eller mindre sovande natt. Det ar inte alltid sa latt att sova i samma rum som tio andra, speciellt inte nar en skrattar som jokern i Batman hela natten.. Fy for honom! I alla fall gick vi efter varan sylt-mackor-frukost till stadens tagstation och bokade efter mycket kommunikationsproblem tva biljetter med natttaget till Lao Cia. Resan dit ar 35 mil lang och tar lite mer en 7 timmar. Sa de gor ju iallafall sjal for sitt rykte att ha varldens langsammaste tag. Fran Lao Cia ska vi aka buss till bergstaden Sapa som ligger nastan anda uppe vid den kinesiska gransen.
Efter biljettbokandet gick vi till en minnesbyggnad over nagon viatmesisk gubbe, frihetsmonumentet och en padoga. Vi det sista stallet traffade vi en Malin och en pratmaskin som vi at nudellunch med. Sen gick vi och kollade in alla krims-krams affarer och Franz kopte ett par efterlangtade och behovliga par skor. De saljer forresten Ikea-kassar har. Skumt.
Nu ska vi strax hiva upp vara tjugo kilon pa ryggen och forsoka ta oss till ratt tagstation utan att bli overkord av en galen vespa. Lycka till till oss!
/Elin
Det gar inte att lagga in nagra bilder har, typiskt!
Nar vi kom fram till Hanoi tva timmar senare letade vi upp en buss och nagra andra turistiga typer som vi foljde efter. Vi kom helskinnade och nastan direkt pa den gamla stadsdelen som vi hort hade en massa billiga boende. Vi var pa vag till ett hotell som vi hort skulle vara bra och kosta 15 kronor natten men att ga i den har livsfarliga trafiken (har ar det minsann inte bara jag som inte kan hoger och vanster!) och med varldens tungaste vaskor pa ryggen ar jobbigt! Sa det blev i stallet ett hostel vi hittade langs vagen. Har erbjods det gratis internet, ol och frukost och agaren var dessutom fran australien sa han forstod vad vi sa och det ar ovanligt har.
Igar nar vi var ute och snokade omkring i Ho Chi Minh borjade det saklart sporegna! En dag utan regn skulle nog kannas konstigt vid det har laget.. Vi sokte skydd pa ett postkontor dar jag passade pa att ringa hem for forsta gangen under den har resan. Jag tror det var uppskattat! Nar jag kom ut igen fran telefonkiosken satt Franzy och pratade med en liten viatmesisk tjej (eller liten och liten, hon var 32 ar) som pluggade engelska. Hon berattade att hon gick till postkontoret varje dag ihopp om att traffa utlanningar som hon kunde ova sin engelska med, sa vi blev hennes ovningar ett tag. Hon berattde att hon varje dag borjade jobba klockan 4.00 pa en industri och sen pluggade hon engelska pa eftermiddagen. Hennes drom var att bli engelska larare. Hon tjanade 1500 000 dong i manaden vilken motsvarar ungeffar 500 kr.. Nar vi sa vad vi tjanade innan vi stack ville hon aka till Sverige pa en gang!
Vi var ocksa pa Ho Chi Minhs zoo och tradgard innan vi stack darifran. Dar fanns det gott om olika sorters djur i alldelles for sma burar. En stackars ensam orangutang satt och lekte med en gammal plastpase i sin betongbur. Vi provade ocksa nagot konstigt grillspett som inte riktigt foll mej i smaken men Franz, allataren, gillade det.
Sa idag vaknade vi tidigt som sjutton efter en mer eller mindre sovande natt. Det ar inte alltid sa latt att sova i samma rum som tio andra, speciellt inte nar en skrattar som jokern i Batman hela natten.. Fy for honom! I alla fall gick vi efter varan sylt-mackor-frukost till stadens tagstation och bokade efter mycket kommunikationsproblem tva biljetter med natttaget till Lao Cia. Resan dit ar 35 mil lang och tar lite mer en 7 timmar. Sa de gor ju iallafall sjal for sitt rykte att ha varldens langsammaste tag. Fran Lao Cia ska vi aka buss till bergstaden Sapa som ligger nastan anda uppe vid den kinesiska gransen.
Efter biljettbokandet gick vi till en minnesbyggnad over nagon viatmesisk gubbe, frihetsmonumentet och en padoga. Vi det sista stallet traffade vi en Malin och en pratmaskin som vi at nudellunch med. Sen gick vi och kollade in alla krims-krams affarer och Franz kopte ett par efterlangtade och behovliga par skor. De saljer forresten Ikea-kassar har. Skumt.
Nu ska vi strax hiva upp vara tjugo kilon pa ryggen och forsoka ta oss till ratt tagstation utan att bli overkord av en galen vespa. Lycka till till oss!
/Elin
Det gar inte att lagga in nagra bilder har, typiskt!
Kommentarer
Trackback
