baraborjan

Okej, en aningens for manga dagar sen sist men har kommer en rapport for vara senaste dagar:

Vi lamnade i alla fall Sapa pa kvallen och hoppade in i bussen utan toa. Alla som har sovit med mej nagon gang vet hur ofta jag gar och kissar, inte minst pa natten. Men det gick bra, utnyttjade varje stopp till max aven om det var varldens ackligaste toaletter utan dorrar. Nar vi hoppade pa bussen tyckte vi att satterna/sangarna sag jattebreda (typ som en 90 sang) och skona ut, precis som bilderna visat. Breda, jo visst, det var bara det att man skulle dela varje sate med en annan person. Sa trangt blev det men vi overlevde. 20 timmar, 60 mil (varldens soligaste bussar)  en krakande buss-granne och taxiresa senare var vi antligen framme Hallong citys hamn for att leta upp en bat ut till Hallong Bay.

Vi blev som vanligt uppraggade av en massa saljartyper som inte godtar ett nej i forsta taget och en av dom, en man med varldens langsta tumnagel, fick lyckan att boka in oss pa en bat och fa ett ganska bra overpris pa en tur dar "allt var inkluderat". Vi hoppade pa baten och fick lunch pa en gang, det var tur for atar-maskinen-Franz var hungrig minst sagt! Ris blev det till lunch. Vi akte omkring lite pa takterassen pa baten och kollade in stallet som forsoker bli ett av varldens underverk; hoga berg, grottor och sma fiskebyar. Urfint! Sen la vi till vid en o dar vi skulle sova pa natten. Ris blev det till middag. Dar traffade vi forovrigt en kille fran Israel som jag sa smart fragade om han inte skulle hem och fira jul. Han tittade pa mej som om jag var dum i huvudet nar jag berattade att religion varit ett av mina favorit-amnen i skolan.

Upp och hoppa tidigt nasta morgon for frukost och vandring i nationalparken. Vi gick upp i ett utsiktstorn hogst upp pa berget och det var, ja, hogt! Det blaste som tusan sa jag hade mer har i ansiktet an pa huvudet ett tag. Hungriga, trotta och svettiga akte vi tillbaka till hotellet for mat och utcheckning. Ris blev det till lunch. Sen var det stranden som gallde i ungeffar en timme innan det var dax att hoppa pa baten igen for lite karaoke, yatzy och vand tio pa bade tyska och finska. Ris blev det till middag.. (Jag ska ALDRIG mer ata ris!!)
Under resan traffade vi ett syskonpar fran australien och tre finnar som vi hangde med sa vi fick ova bade var engelska och Mark Levengood-finska. Och vad ar lycka om inte nar en akta finne sjunger mumin-laten for en?
Den natten sov vi pa baten och det var jattemysigt faktiskt! Lite trangt kanske men efter den dar bussresan klarar vi nog av att sova var som helst. (Vanta oss bara..!)
Efter lite paddling pa morgonen, dar vi klarade oss undan bade en Erdtman-Robin-valtning och Linda-Hayo-valtning, sa vi Näkemiin till finnarna och hangde med austalien-tjejerna till buss stationen for att ta oss vidare soderut.

Nasta stopp blev den lilla "oturistiga" staden Ningh Bingh. Dar var det gratt och avgasit. Vi hittade ett hotell, eller tog forsta basta rattare sagt, for aven nyinkopta sjalar vager en hel del har jag markt. Stackars Franzy som har en grej for porslinsbuddhars! Sov gott hela natten forutom att vi nastan blev avgasforgiftade av oppet fonster. Sa snurrig har jag nog aldrig varit, till och med det obligatoriska natt-toa-besoket var svart att genomfora! Morgonen borjade med bananpankaka och en avgasig och tinitus-framkallande cykeltur ut ur staden. Dar var det sa himla fint! Vi akte bat pa en flod genom grottor och cyklade pa sma stigar langs bergen. Sa fint att vi nastan, nastan glomde bort Franz ommande knan av en for liten cykel och mina svidsar pa laren efter en uppluckrad sadel. Det sager val en hel del?! Val tillbaka i staden med en och annan julklapp i cyckelkorgen akte vi tillbaka till hotellet for att hamta vara vaskor. Dar traffade vi en svensk minsann! Kanns nastan konstigt att prata svenska med nagon annan an Franzy!

Papackade och klara var vi de sista att hoppa pa nattbussen som skulle ta oss till Hue. Och om vi tyckt nagonting var trangt tidigare sa var det ingenting emot det har! Eftersom vi var de sista som hoppade pa fanns det dessutom inga lediga platser gamte varandra sa vi fick knocka in oss i varsin ande av bussen. Franz hamnade pa overvaningen bredvid ett par som var valdigt kara och en riktig motiva-biff. Jag hamnade pa vaningen under gamte ett fonster och en trevlig tysk. Han sjong lite "oh tannembaum, oh tannembaum" for mej och jag ville ju inte vara samre sa jag forsokte mej pa lite "mein hut er hat drei ecken" (min hatt den har tre kanter) med rorelser och allt. Han trodde jag sjong YMCA..  

Vi kom i all fram helskinnade, om an en aning hoptryckta, till Hue. Efter incheckning pa ett hotell ungeffar tva meter fran dar bussen slappte av oss (lat, latare, latast) gick vi ut for att upptacka Hue. I osregn. Vad annars liksom?! Vi gick omkring i den gamla stadsdelen dar allt var mer eller mindre ruiner och kollade in stadens storsta marknad. Pa vagen hem gick vi over bron med varsin kokosnot i handen, dar tydligen nagon promenerande innan oss fatt sju ars olycka, fick skaggiga Franz en spegel-glas-bit upp genom de nastan nya flip-flopsen och upp genom foten. Som tur val var fanns en tysk tant i narheten, en som dar som har "allt-som-kan-tankas-behovas" i hanvaskan (en mamma?), som assisterade med sartvatt, plaster och nasdukar.

Sa nu ska vi ata, pizza, tacos eller vad som helst utan ris, innan vi kommer somna bums efter en mer eller mindre somnlosnatt. I morgon blir det buss igen..

/Elin

Ps: I detta kommunistiska land funkar varken facebook eller mejlen alla ganger. Och bilder gar verkligen inte att lagga upp. Sa tills vidare far det bli min egenknapade paint karta som visar varan resevag.



1.Rod: Hanoi-Sapa
2.Rosa: Sapa-Hallong Bay
3.Gron: Batturen ute bland oarna
4.Bla: Hallong City- Ningh Bingh
5:Lila: Ningh Bingh-Hue